Swiss-born British Romantic Painter, 1741-1825 Henry Fuseli was the first artist to command the epic literature and heroic history of northern Europe as well as the Mediterranean countries, and by his wide reading and close study of the Old Masters he equipped himself to extend the scope of history painting far beyond the traditional limits of the Bible and classical antiquity. In his speculative boldness he was a child of the Enlightenment, but he was also a fierce critic of sterile rationalism and preached the gospel of the imagination with religious fervor. Henry Fuseli was born Johann Heinrich F??ssli (in 1764 he Anglicized his name) in Zurich on Feb. 6, 1741, the son of a painter with strong religious convictions who destined him for the Zwinglian ministry. After a period of intensive theological study Fuseli was ordained in 1761 and preached his first sermon. He was a friend of Johann Kaspar Lavater, whose Aphorisms on Man he later translated into English from manuscript. Fuseli became the favorite disciple of Johann Jakob Bodmer, who in 1740 had published an essay on the wonderful in poetry that led to a literary war with Johann Christoph Gottsched in Germany and the formation of a revolutionary Swiss school which used English literature, especially Milton and Shakespeare, as a spearhead in promoting romanticism.  Related Paintings of Henry Fuseli :. | The Nightmare | Titania and Bottom | titania awakes,surrounded by attendant fairies | Nightmare s | Odysseus in front of Scylla and Charybdis, |
Related Artists:
Johann Christian Brand
(March 6, 1722 ?C June 12, 1795)was an Austrian painter (son of the German painter Christian Hilfgott Brand (1694-1756) who taught in Vienna with Karl Aigen) and brother of Friedrich August Brand.Johann Christian Brand influenced ending the baroque era of landscape painting. He died in Vienna. Johann Christian Brand was born in Vienna on March 6, 1722. Influential in ending the baroque era, Johann studied at the Vienna Academy from 1736.He was awarded with the titles Kammermaler* in 1766 and "Professor of Landscape Drawing" in 1772.
Domingos Antonio de Sequeira
painted Familia Barros in19th century
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.